Miljöhubb
Miljöhubb · Skog

Skyddszoner mot skyddad mark

Skydd för biologisk mångfald, skogens kollager och klimat – med internationella och svenska källor.

Mikroklimatet – temperaturen, fuktigheten, ljuset och vinden nära marken och inne i skogen – är avgörande för att skyddet av skogens biologiska mångfald ska fungera. Många mossor, lavar, svampar och smådjur är beroende av skogens svala, fuktiga och skyddade miljö. När skogen intill ett skyddat område försvinner kan mer sol, värme och vind tränga in och torka ut livsmiljöerna, även innanför reservatsgränsen. Skyddszoner behövs därför för att bevara de förhållanden som arterna är beroende av, inte bara själva området på kartan.

Meeussen med flera, 2021: skogens mikroklimat och kanteffekter · Koelemeijer med flera, 2023: kanteffekter på mossor förstärks av torka

För att reservat ska fungera som skydd för den biologiska mångfalden behövs skyddszoner som bevarar mikroklimatet. Bredden på dessa zoner har av politiska och ekonomiska skäl inte fastlagts. Det innebär att det oftast inte finns några skyddszoner alls.

Rimligt vore minst 30 meter mot skyddad och känslig natur och 15 meter mot vatten och våtmarker. För att uppnå fullgod effekt behöver zonerna vara ännu bredare, men 30 meter vore en mycket stor framgång för den biologiska mångfalden och naturvården. Dessutom är kollagringen betydligt större i skyddszonerna än på hyggesmarken. Detta bör ses som ett kompromissförslag.

Internationellt diskuteras ofta 50–100 meter för att mikroklimatet ska bibehållas någorlunda opåverkat.

Internationella källor: behovet av skyddszoner

CBD och COP: skyddet behöver omfatta omgivningen

Konventionen om biologisk mångfald, CBD, artikel 8(e), lyfter betydelsen av omgivningen för skyddade områden. COP7:s beslut VII/28 beskriver ekologiska nätverk, korridorer och buffertzoner som medel för att bevara ekologiska processer och knyta skyddade områden till det omgivande landskapet.

CBD, artikel 8(e) · COP7, beslut VII/28, arbetsprogram 1.2.3 (PDF)

Kunming–Montreal-ramverket (GBF): biologisk mångfald och klimat

Ramverket som antogs vid COP15 betonar i mål 3 att skyddade områden behöver vara ekologiskt sammanlänkade och ingå i det större landskapet. Mål 8 lyfter ekosystemens motståndskraft mot klimatförändringar. CBD:s förklaring till målet framhåller ekosystemens kollagring och upptag av koldioxid.

GBF, mål 3 · GBF, mål 8: klimat och kol

IUCN och IPBES: skydd mot påverkan utifrån

IUCN beskriver buffertzoner som skydd för kärnområdets ekologiska integritet mot mänsklig påverkan från omgivningen. IPBES beskriver dem som övergångsområden som skyddar det bevarade kärnområdet mot potentiellt skadlig påverkan utifrån.

IUCN, Guidelines for Protected Areas Legislation, s. 23 och 167 (PDF) · IPBES: buffertzoner

IPCC och EU: bevara skogens kol och livsmiljöer

IPCC framhåller bevarande av ekosystem som en klimatåtgärd: både kolet i vegetation och mark och fortsatt nettoupptag av koldioxid har betydelse. EU:s riktlinjer för urskog och gammal skog lyfter biologisk mångfald och stora kollager som skäl för skydd och pekar ut omgivande buffertzoner som ett komplement till strikt skydd.

EU:s naturrestaureringsförordning, artikel 12, lyfter skogarnas biologiska mångfald, död ved, ekologiska samband och organiska kolförråd som viktiga delar av skogsekosystemens återhämtning.

IPCC AR6, arbetsgrupp III, kapitel 7 · EU:s riktlinjer för urskog och gammal skog, 2023 (PDF) · EU:s naturrestaureringsförordning, artikel 12

Bokskogsvärldsarvet: minst 100 meter och över 50 meter

Vägledningen för Europas ursprungliga och gamla bokskogar anger en skyddande buffertzon på minst 100 meter mot brukad skog och jordbruksmark. Den vetenskapliga bilagan anger över 50 meter mellan världsarvsgränsen och skapade öppningar större än en trädhöjd i diameter. Syftet är att skydda den gamla skogens mikroklimat och motverka långvariga negativa kanteffekter.

Bokskogsvärldsarvets buffertvägledning, 2023, s. 12 och 31 (PDF)

Smith och Smith: minst 60 meter för viktiga livsmiljöer

Smith och Smith (2010) rekommenderar minst 60 meter naturlig vegetation kring viktiga livsmiljöer för växter och djur i Blue Mountains, Australien. Zonen behövs som skydd mot påverkan från bebyggelse, bland annat främmande växter och skador på vegetation och mark.

Smith och Smith, 2010: Urban edge effects in the Blue Mountains, s. 97 (PDF)

Europeiska lövskogar: minst 12,5 meter för mikroklimatet

Meeussen med flera (2021) anger en ostörd skogbevuxen buffertzon på minst 12,5 meter för att bevara svala och fuktiga skogsinteriörer i de undersökta europeiska lövskogarna. Studien visar betydelsen av skydd mot värme och uttorkning vid skogskanter.

Meeussen med flera, 2021: Microclimatic edge-to-interior gradients of European deciduous forests

Gammal bokskog: breda zoner mot värme och torka

Adhikari med flera (2025) beskriver hur intakt gammal bokskog dämpar värme och atmosfärisk torka. Författarna rekommenderar vegetationsklädda buffertzoner så breda som möjligt kring gamla skogar, särskilt mot öppen mark, för att skydda skogens mikroklimat i ett varmare klimat.

Adhikari med flera, 2025: Beech buffers

Global naturvårdsforskning: kärnhabitat 200–400 meter från skarpa kanter

Pfeifer med flera (2017) visar att många skogsberoende ryggradsdjur når sin högsta förekomst först 200–400 meter från skarpa skogskanter. Det är ett mått på behovet av skyddade livsmiljöer inne i skogen, snarare än en rekommenderad buffertbredd.

Pfeifer med flera: Creation of forest edges has a global impact on forest vertebrates

Naturvårdsforskning vid vatten: 6–380 meter beroende på djurgrupp

En global metaanalys i Nature Communications (2026) beskriver skogbevuxna zoner längs vattendrag som viktiga för biologisk mångfald. För att maximera deras naturvårdsvärde anger analysen ungefär 200–380 meter på vardera sidan för fåglar och däggdjur, 20–50 meter för groddjur och 6–50 meter för ryggradslösa djur. Dessa mått gäller vattennära livsmiljöer.

Global metaanalys av skogbevuxna kantzoner och biologisk mångfald, 2026

Våtmarker: 127–290 meter för groddjurs och kräldjurs landmiljöer

Semlitsch och Bodie (2003), i Conservation Biology, visar att marken runt våtmarker är nödvändig för födosök, övervintring och fortplantning. De redovisar kärnlivsmiljöer som sträcker sig 159–290 meter från vattnet för groddjur och 127–289 meter för kräldjur. Författarna lyfter dessa avstånd som biologiskt underlag för skyddszoner kring våtmarker.

Semlitsch och Bodie, 2003: Biological Criteria for Buffer Zones around Wetlands and Riparian Habitats for Amphibians and Reptiles

Svenska källor: behovet av skyddszoner

Skogsreservat: forskningsförslag om 200 meter

Götmark, Söderlundh och Thorell (2000) undersökte ett förslag om 200 meter breda buffertzoner kring små skogsreservat i södra Sverige. Syftet var att skydda reservaten och minska negativa kanteffekter.

Götmark, Söderlundh och Thorell, 2000: Buffer zones for forest reserves

Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen: skydda arter och lokalklimat

Naturvårdsverkets Planering av naturreservat lyfter skyddszoners betydelse för arter som är känsliga för plötslig exponering för sol och vind och förändrat lokalklimat. Den gemensamma Nationella strategin för formellt skydd av skog från 2024 framhåller skyddszoners betydelse för fungerande skydd och förstärkning av mindre värdekärnor.

Planering av naturreservat, avsnitt 6.2 (PDF) · Nationell strategi för formellt skydd av skog, 2024, avsnitt 4.2.2 (PDF)

Vattenmiljöer: 10–15 meter för filtrering, bredare för andra funktioner

Länsstyrelsen i Jönköpings län beskriver kantzonernas betydelse för vattenrening, jämnare avrinning och livsmiljöer för växter och djur. Vägledningen anger följande funktionsavstånd längs vatten:

  • 10–15 meter för att fånga upp näringsämnen och tungmetaller.
  • 5–15 meter för tillförsel av blad, grenar och småkryp som ingår i vattnets näringskedjor.
  • 20–30 meter för kontinuerlig tillförsel av död ved.
  • 20–30 meter för låg vattentemperatur.
  • 20–30 meter för att fånga upp partiklar och motverka erosion.
  • 20–45 meter för hög luftfuktighet, jämn temperatur och vindstilla förhållanden.

Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2010: Ekologiskt funktionella kantzoner vid vatten (PDF)

Skogshubben: minst 30 meter

Skogshubben föreslår minst 30 meter breda skärmar mot reservat och känsliga områden i sitt eget förslag om miljömärkning.

Skogshubben: förslag om skogsbruk