De stora internationella investerarna
Politiska beslut om subventioner och regelverk styr i slutändan vart kapitalet tar vägen.
Bakom klimatomställningen finns jättar med enorm makt: förvaltare som äger aktier i i princip alla stora bolag, banker som lånar ut miljarder till olja, gas och kol, och pensionsfonder som förvaltar våra framtidspengar. Här är en kortfattad genomgång av vem de är, hur mycket av pengarna som är gröna, hur mycket som inte är det – och hur greenwash fungerar.
Vem äger aktiemarknaden?
- Tre amerikanska förvaltare – BlackRock, Vanguard och State Street, kallade ”The Big Three” – förvaltar tillsammans över 30 biljoner dollar och äger i genomsnitt 20–25 procent av aktierna i de flesta stora amerikanska bolag. BlackRock ensamt passerade 14 biljoner dollar 2025, som första förvaltare någonsin.
- De 20 största förvaltarna kontrollerar närmare hälften av alla förvaltade tillgångar i världen – närmare 140 biljoner dollar sammantaget för de 500 största. Det är en koncentration som saknar motstycke i historien.
- Eftersom pengarna mest ligger i indexfonder röstar de stora sällan med fötterna – de kan inte sälja ett enskilt bolag utan att ändra hela indexet. Istället påverkar de genom röstning på bolagsstämmor och genom samtal med bolagsledningar.
Bankerna – fortfarande fossilfinansieringens motor
- Världens 65 största banker har sedan Parisavtalet 2015 kanaliserat omkring 8,7 biljoner dollar till fossila bränslen. Bara under 2025 var det 906 miljarder dollar – en ökning med nästan 8 procent jämfört med året innan.
- JPMorgan Chase är världens största fossilfinansiär (58 miljarder dollar 2025), följt av Bank of America och japanska MUFG. De tolv största fossilbankerna står för nära 40 procent av all bankfinansiering av fossila bränslen i världen.
- Allra mest oroande: finansieringen till bolag som aktivt expanderar olja, gas och kol steg 27 procent till 508 miljarder dollar 2025. Sådan expansion är inte förenlig med 1,5-gradersmålet.
- Tendensen är tydlig när man tittar på regioner: amerikanska bankers andel av fossilfinansieringen växer, medan flera europeiska banker som BNP Paribas visar en nedåtgående trend.
Fonderna och pensionspengarna
- Norges statsfond är världens största ägare av börsbolag (över 1,5 biljoner dollar) och har uteslutit kol- och vissa olje- och gasbolag, men äger fortfarande stora delar av den fossila industrin. Även svenska AP-fonder och våra pensionspengar är stora ägare.
- Indexfonderna har vuxit starkare än de aktivt förvaltade fonderna. En vanlig svensk fond eller ETF följer ett index – och i indexet finns fossila bolag, om man inte väljer en fond som uttryckligen utesluter dem.
- Gröna fonder växer snabbt, men de klimatmål som hundratals förvaltare skrivit under (Net Zero-initiativ) är frivilliga, och flera stora aktörer – bland andra Vanguard och flera amerikanska banker – har hoppat av eller sänkt sina ambitioner under press från amerikansk politik.
Hur stor del av investeringarna går till grön industri och grön energi?
Ta siffrorna nedan med en nypa salt. De flesta kommer från IEA och BloombergNEF och är uppskattningar och prognoser för innevarande år, inte slutlig statistik. Begreppet "ren energi" är dessutom brett: det inkluderar elnät, kärnkraft, energieffektivisering och elbilar – inte bara sol och vind. Enligt IEA:s uppskattning för 2025 väntas omkring 2,2 biljoner dollar gå till sådan "ren energi" och omkring 1,1 biljoner dollar till olja, gas och kol.
- Hela världen: Mer pengar går till ren energi än till fossil, men det betyder inte att det fossila minskar. Världens utsläpp och användning av olja, gas och kol ligger fortfarande på rekordnivå. Nya gasfält och anläggningar för flytande naturgas (LNG) byggs ut kraftigt, och staterna subventionerar fossila bränslen med över 1 000 miljarder dollar per år (IEA, IMF räknar ännu högre).
- Sverige: Regeringens accelerationskontor har listat gröna industriprojekt för omkring 800 miljarder kronor – men det är till stor del planerade projekt, inte pengar som faktiskt investerats. Flera har gått i stöpet eller skjutits upp: batteritillverkaren Northvolt gick i konkurs 2025 och fabriksplanerna i Göteborg och Borlänge lades ner, och flera projekt för grönt stål och vätgas har försenats eller fått finansieringsproblem. Riksbanken konstaterar att investeringarna i de mest utsläppsintensiva branscherna inte ökat nämnvärt som andel av BNP sedan millennieskiftet.
- Europa/EU: EU hör till dem som ställt om mest. Knappt hälften av elen kommer från förnybara källor, och nästan all ny elproduktion som byggs är sol och vind. Men EU importerar fortfarande stora mängder olja och gas, nu i ökande grad flytande gas från USA, och flera klimatregler har mildrats de senaste åren.
- USA: Investeringarna i ren energi har varit stora, men den nuvarande regeringen har dragit tillbaka stöd, stoppat vindkraftsprojekt och satsar aktivt på ökad olje- och gasutvinning. De amerikanska bankernas fossilfinansiering växer.
- Kina: Världens största investerare i ren energi, ungefär en tredjedel av världens totala. Men Kina godkänner och bygger samtidigt fler nya kolkraftverk än resten av världen tillsammans och är världens största utsläppare.
- Indien: Sol- och vindkraften växer snabbt, men kol står fortfarande för ungefär tre fjärdedelar av elen och kolproduktionen ökar för att möta det växande elbehovet.
Slutsatsen: pengarna har börjat flyttas, men långt ifrån tillräckligt. Den gröna energin läggs mest ovanpå den fossila istället för att ersätta den. Över en biljon dollar per år går fortfarande till olja, gas och kol – och FN:s miljöprogram (Production Gap Report) visar att länderna planerar att utvinna mer än dubbelt så mycket fossila bränslen 2030 som är förenligt med 1,5-gradersmålet. Var också vaksam när siffror kommer från branschorganisationer eller företag – de är ofta optimistiska prognoser.
Hur mycket är egentligen grönt?
- Andelen förvaltade pengar som kan kallas grön är liten – oftast uppskattas den till några procent, beroende på hur strikt man räknar. Det finns alltså betydligt mer grön retorik än gröna pengar.
- Även fonder som marknadsförs som hållbara äger ofta fossila bolag. I EU har reglerna (SFDR) skärpts, och många fonder som tidigare klassades som mörkgröna har tvingats nergradera sig själva.
- Samtidigt är pengarna inte allt: de stora förvaltarnas röststyrka på bolagsstämmor har i vissa fall drivit igenom klimatkrav till oljebolag. Effekten är dock ojämn och har försvagats de senaste åren.
Greenwash – så fungerar det
- Klassiskt greenwash inom finans är att ge en fond ett grönt namn eller en grön etikett utan att ändra innehållet nämnvärt. Ord som ”hållbar”, ”ansvar” och ”ESG” har ingen enhetlig definition.
- Kända exempel: den tyska förvaltaren DWS bötfälldes för att ha överdrivit hur grön förvaltningen var. Många fonder har skrivit på klimatlöften (netto noll 2050) som inte följs av mätbara krav på bolagen de äger.
- En vanlig formulering är att man ”agerar för att minska utsläppen” hos innehav – medan man faktiskt fortsätter finansiera expansion. Kolla alltid: äger fonden fossila bolag? Har den uteslutningskriterier som är skrivna, inte bara lovade? Rapporteras resultaten oberoende granskade?
- EU jobbar med etiketter och regler för gröna fonder, men reglerna hinner ofta efter marknaden, och trycket från USA har fått flera europeiska aktörer att mjuka upp sina åtaganden.