Vad är biologisk mångfald?
Biologisk mångfald är variationen av liv: olika arter, genetiska skillnader inom arterna och olika ekosystem. Att skydda den handlar därför om mer än att rädda enstaka djur eller växter. Det handlar också om att bevara de livsmiljöer och samband som gör att naturen fungerar.
Varför är biologisk mångfald viktig?
- Pollinering. Vilda bin, humlor och andra pollinatörer hjälper många växter att bilda frön och frukt. De behöver både föda och platser att leva och fortplanta sig på. IPBES om pollinering och matproduktion.
- Matförsörjning. Matproduktionen är beroende av fler arter än dem vi äter. Markens organismer, pollinatörer och andra delar av ekosystemen bidrar till att odlingen fungerar. Genetisk variation är också en resurs för framtidens jordbruk. SLU om den biologiska mångfalden och maten vi äter.
- Fungerande och motståndskraftiga ekosystem. Olika arter fyller olika funktioner och reagerar olika på förändringar. Biologisk mångfald bidrar till ekosystemens förmåga att fungera över tid. Effekten beror på vilka arter och livsmiljöer som finns – fler arter innebär inte automatiskt skydd mot varje störning. IPBES globala bedömning.
Vad kan du göra i trädgården?
- Låt en del av gräsmattan blomma. På ytor som passar för ängsskötsel kan du slå efter blomning och frösättning och ta bort det avslagna materialet. Anpassa tidpunkten till platsens växter och djurliv.
- Välj blommande växter med olika blomningstider, gärna inhemska arter som passar platsen. Bevara blommande buskar och träd.
- Ge plats åt boplatser: exempelvis en solig sandig fläck och död ved.
- Undvik kemiska bekämpningsmedel och bevara variationen i trädgården, i stället för att göra hela ytan likadan.
Källor: Naturvårdsverkets kunskapsstöd om vilda pollinatörer (PDF) och miljöer och åtgärder för pollinatörer (PDF).
Vad kan kommunen göra?
Börja med befintliga naturvärden. En ny blomsterplantering ersätter inte en gammal artrik livsmiljö. Kommunens planering och skötsel av egen mark kan ge bättre förutsättningar för biologisk mångfald.
- Kartlägg och bevara. Ta reda på vilka livsmiljöer och arter som finns innan skötseln ändras eller mark exploateras.
- Anpassa skötseln. Välj lämpliga kommunala gräsytor för blomrik skötsel. Bevara samtidigt ytor som behövs för lek, tillgänglighet och trafiksäkerhet.
- Skapa samband. Knyt samman blomrika miljöer, träd och buskar så att djur kan hitta föda och röra sig mellan livsmiljöer.
- Restaurera där det behövs. Återställ skadade livsmiljöer efter en bedömning av platsens förutsättningar.
- Följ upp. Bestäm vem som ansvarar, vad åtgärden kostar och hur resultatet ska följas. Dokumentera både skötseln och utvecklingen av de naturvärden som åtgärden ska gynna.
Källa: Naturvårdsverket – Kommunens arbete med vilda pollinatörer (PDF).
Bevara den biologiska mångfalden i skogen

Skogar som inte har varit kalhuggna kan ha bevarat livsmiljöer under mycket lång tid. Här finns gamla träd, död ved i olika stadier av nedbrytning och miljöer för svampar, lavar, mossor och andra arter som behöver lång kontinuitet. Sådana naturvärden kan inte snabbt återskapas genom att plantera nya träd efter en avverkning.
För gamla, naturligt utvecklade skogar vars arter är beroende av denna kontinuitet är det bäst att låta skogen vara, utan åtgärder. Då får träden åldras och dö, nya träd växa upp och den döda veden stanna kvar. Skogar som inte varit kalhuggna behöver undantas från skogsbruk och bevaras genom skydd.
Källor: Naturvårdsverket – kontinuitetsskogar och naturskogar (PDF) och Skogsstyrelsen – skogsbruk och biologisk mångfald (PDF).
Bevara mångfalden i hagmarker och betesmarker

Naturbetesmarker som hävdats under lång tid kan vara mycket artrika. Bete håller tillbaka högväxta gräs, buskar och igenväxning och ger utrymme åt många blommande örter. De ger i sin tur föda åt pollinatörer och andra insekter. Att bevara dessa marker handlar både om fortsatt bete och om att behålla de livsmiljöer som vuxit fram under lång tid.
Kor är värdefulla naturvårdare
Kor är ett bra val i många naturbetesmarker. Nötkreatur betar i regel mindre selektivt än får och kan hålla tillbaka gräs så att blommande örter får utrymme. Deras bete bidrar också till en varierad vegetation.
Bevara naturbetesmarken utan gödsling eller plöjning som förändrar dess artrika vegetation.
Glöm inte de gamla träden
Gamla, grova träd i hagmarken är egna livsmiljöer. Ekarnas bark, håligheter och döda eller murkna ved ger plats åt lavar, svampar och insekter. Bevara de gamla träden och deras döda ved. Anpassa betet så att värdefulla träd inte skadas. En hagmark behöver alltså både öppna, betade ytor och träd som får åldras.
Källor: Jordbruksverket – Gynna mångfalden i ängs- och betesmarker, Naturvårdsverket – trädklädd betesmark (PDF) och SLU-studentarbete om ko- och fårbete (PDF).
Bevara och utveckla gräsmarkernas biologiska mångfald

Gräsmarker är öppna miljöer där gräs och örter dominerar. Hit hör både ängar och betesmarker, men också gräsytor i parker, trädgårdar och längs vägar. Naturbetesmarker och slåtterängar med lång historia hör till Sveriges mest artrika miljöer. Här kan många blommande växter, fjärilar, humlor och andra insekter leva. Dessa artrika marker har minskat kraftigt sedan början av 1900-talet. När de försvinner eller blir isolerade från varandra får arterna svårare att överleva och sprida sig.
Bevara de gamla, artrika gräsmarkerna först – deras mångfald kan inte snabbt ersättas av en ny blomsterplantering. Ängar behöver fortsatt slåtter och naturbetesmarker fortsatt bete för att inte växa igen. På en slåtteräng bör det avslagna materialet föras bort. Undvik gödsling och tillförsel av näringsrik jord: mer näring gynnar högväxta gräs på bekostnad av många blommande örter.
Gräsmattor och andra ofta klippta gräsytor kan också ge mer plats åt livet. Där ytan inte behövs kortklippt kan en del få blomma och skötas som äng, med slåtter efter blomning och frösättning och bortförsel av det klippta materialet. Blomrika ytor nära varandra kan ge pollinatörer fler platser att hitta föda. Utgå från de växter som redan finns och markens förutsättningar; en vanlig gräsmatta blir inte en gammal artrik äng bara för att klippningen upphör.
Vägrenar kan vara viktiga livsmiljöer för blommande örter, bin, humlor och fjärilar. När näringsrik matjord och gödsel inte tillförs får växter som trivs på näringsfattig mark bättre förutsättningar, i stället för att trängas undan av högväxta gräs. Med anpassad slåtter kan vägrenarna bevara och utveckla en rik ängsflora. Varje vägren är smal, men längs hela vägnätet blir det tillsammans mycket stora ytor: enligt Trafikverket täcker Sveriges vägkanter en yta ungefär lika stor som Öland. De kan också bidra till samband mellan andra blomrika miljöer i landskapet.
Källor om vägrenar: Trafikverket – artrika vägkanter och artrika väg- och järnvägsmiljöer.
Texten bygger på Gräsmarker, kompletterad med SLU – ängs- och betesmarker, fjärilar och humlor, Naturvårdsverket – biologisk mångfald i odlingslandskapet (PDF) och Naturvårdsverket – kommunens arbete med vilda pollinatörer (PDF).
Från naturfråga till konkret förslag
Beskriv problemet, platsen och vilket beslut du vill se. Hänvisa till källor och ta reda på vem som ansvarar för marken och skötseln. Ett tydligt förslag innehåller också ansvar, kostnader och uppföljning.
Påhittat exempel – inte en färdig motion till en viss kommun
Mer blomrik mark på kommunens grönytor
Vilda pollinatörer behöver mat och boplatser. Kommunen kan undersöka var förändrad skötsel av egna grönytor kan gynna dem utan att försämra tillgänglighet eller säkerhet.
- att ansvarig förvaltning får i uppdrag att identifiera lämpliga kommunala gräsytor för blomrik skötsel och redovisa naturvärden, kostnader och skötselbehov,
- att förvaltningen tar fram ett förslag till försök med ansvar, tidsplan och uppföljning för politiskt beslut.
Biologisk mångfald och de globala målen
Agenda 2030:s mål 15 handlar om ekosystem och biologisk mångfald på land, och mål 14 om hav och marina resurser. Förlusten av biologisk mångfald berör också matförsörjning och klimat. Målen ger en gemensam riktning, men lokala åtgärder behöver utformas efter platsens faktiska behov.
Läs mer om de globala målen på MiljöhubbVetenskaplig grund och lokala förutsättningar
IPBES bedömer fem stora direkta drivkrafter bakom den globala förlusten av biologisk mångfald: förändrad mark- och havsanvändning, direkt utnyttjande av organismer, klimatförändringar, föroreningar och invasiva främmande arter. Vilken faktor som väger tyngst varierar mellan platser och arter.
Förlust av livsmiljöer är en central orsak, men arter kan också hotas av exempelvis överutnyttjande och invasiva arter. Skydd av livsmiljöer och riktade insatser för en art kan behöva kombineras. Det finns därför inget enda recept som passar överallt.
Källa: IPBES Global Assessment – rapport och sammanfattning för beslutsfattare.
